Den 22 september öppnar vi utställningen Fokus Sápmi, som tar sin utgångspunkt i museets samiska föremålssamling. Samlingen består av allt från praktfulla silverkragar och bälten till välslöjdade bruksföremål, som hornknivar, kåsor och skinnarbeten.
I arbetet med att skapa utställningen har vi jobbat för att titta på samlingen med nya ögon. De flesta av föremålen är insamlade i ett tidigt skede av museets historia, när det inte lades lika mycket fokus på de personliga historierna kring kulturhistoriska föremål. I museets katalog saknas därför många gånger uppgifter om vem som har använt dem. Vi har nu arbetat aktivt för att hitta personer och familjer med anknytning till vår samiska samling. Ledtrådarna har varit ett namn här och var, en signatur eller initialer i materialet.
– När vi får en individ bakom föremålen kommer de till liv, säger utställningens producent Sofie Bergkvist. Då kan vi också lyfta fram kunskap som finns på olika håll, utanför museernas databaser.
För att ta reda på mer om de samiska personerna har museet bland annat arbetat med Samiskt informationscenter. De har letat i arkiv, och bidragit med både sakkunskap och kontakter, på ett sätt som varit viktigt för utställningen.
En av de personer som nu träder fram är en samisk man från Härjedalen, Jon Elias Jakobsson. Ett antal silverföremål som museet köpte i början av 1900-talet har tillhört honom. Jon Elias Jakobsson föddes i Norge, men levde senare mestadels på svenska sidan av Sápmi i Härjedalen. Han ägde renar, drev ett stort jordbruk och hade ett stort hushåll. ”Jojakobsgubben”, som han kallades, har många släktingar i livet än idag.
Vi vet inte varför han sålde dräktsilvret, men har hittat uppgifter om att han hade besök av en resande från söder samma år som föremålen köptes in till Kulturen. Besökaren var en Erik von Sydow, som gjorde en rundresa i de sydliga samebyarna. Kanske var det han som köpte silvret av Jakobsson och senare sålde det vidare, innan det köptes in till våra samlingar.
En annan person som inte heller varit så omskriven tidigare är lärarinnan och läromedelsförfattaren Stina Gaup Westerlund. Henne lärde museet känna genom en praktikant på museet, Evelina Kallträsk. Stina Gaup Westerlund var hennes gammelfarmor.
– Hon visade sig vara en väldigt spännande person, som verkligen förtjänar att lyftas fram i ljuset, säger Sofie Bergkvist.
Utställningen kommer visa ett urval av de samiska föremålen, sätta in dem i ett historiskt sammanhang och också knyta an till nutiden. Vi har tagit del av ny forskning kring samernas historia, och vi kommer också att visa exempel på nutida samiska kulturella uttryck.
Utställning: Fokus Sápmi
Plats: Kulturen i Lund, Tegnérsplatsen i Lund
Utställningsperiod: 22 september 2018–12 januari 2020
Pressvisning: Torsdag 20 september kl 10.30
Pressbilder: Bifogas. Scrolla ner och klicka på en bild för att ladda ner den högupplöst. (Fler pressbilder kommer när det börjar närma sig invigning.)
För mer information:
Sofie Bergkvist, utställningsproducent, sofie.bergkvist@kulturen.com, 0722-41 05 02
Maria Bohlin, informatör, maria.bohlin@kulturen.com, 046-35 04 47
Kulturen, vars formella namn är Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, är en ideell förening stiftad 1882 med cirka 3 500 medlemmar. Kulturen har Sveriges största samling av kulturhistoriska föremål från södra Sverige, stora samlingar av jämförande föremål från hela världen och norra Europas största medeltidsarkeologiska samling. Kulturen har besöksmål i fem skånska kommuner. Huvuddelen av den publika verksamheten utförs på Kulturen i Lund. De övriga besöksmålen är Kulturens Östarp, Livets museum, Medicinhistoriska museet i Helsingborg, Hökeriet, Tegnérmuseet, Norlindmuseet samt Bosjöklosters mölla. Utifrån en bred definition av kulturarvsbegreppet, som inbegriper både det materiella och immateriella kulturarvet, driver Kulturen utställningsverksamhet, dokumentation, insamling, vård, magasinering, vetenskaplig bearbetning, programverksamhet och pedagogisk verksamhet inom hela det kulturhistoriska fältet. Kulturen utför även uppdrag inom arkeologi och bebyggelseantikvarisk verksamhet i framför allt södra Sverige. Kulturen ska vara en resurs och ett kunskapscentrum för hela regionen genom att vara rörligt, tillgängligt och serviceinriktat. Kulturen ska också, utifrån sin samlade kompetens, inta en självständig roll i frågor som rör kulturarv.